Dags för möte med festgruppen på dagis och jag skulle möta upp en annan mamma så skulle vi ta en promenad upp. Som vanligt blir jag sen och genar genom skogen så det går lite snabbare. Mitt i skogen (eller skogen, det är träd i klunga på en plätt mellan husen och gångvägar, men det är en skog iaf) finns en stock som ligger mitt över stigen. Jag går upp mot den (måste passera där för att komma upp på gångvägen igen) och ser en herre sitta bredvid stocken med en stor jävla hund bredvid sig. Ja, ja jag traskar på i god fart och plötsligt börjar hunden från helvetet rusa i full fart MOT mig.. jag gillar inte hundar och är faktiskt lite hundrädd och SÄRSKILT inför en vilt främmande och okänd hund 😨 känner paniken stiga - vad fan ska jag göra - när ska eländet stanna - och varför gör gubben som äger monstret INGENTING???? Besten kommer allt närmre och jag står så stilla jag kan, vänder mig från hunden och väntar på att den ska hoppa på mig eller nått ännu värre. Innan den kommer helt fram lyssnar den på gubben som äntligen gör ett halvhjärtat försök att vissla/ropa på sin jycke, den rusar tillbaka till "husse" och jag kan andas ut. (Med hjärtat i halsgropen)
Måste tyvärr passera idioten och hans hund - jag måste komma förbi - men tro att han ber om ursäkt eller frågar hur det gick!?!? Nej nej, varför det.. Hans hund är ju så snäll säkert och den ville nog bara hälsa!
Ja se idioter finns det gott om 😠

Man är alltid efterklok och kommer på vad man skulle gjort/sagt men just då det hände ville jag bara därifrån. Visste ju inte vad det var för gubbe som bara satt där, så man vill inte kaxa sig allt för mycket heller..

Jo men nog blev jag liite mer positivt inställd till hundar nu....eller INTE!!

MORR!!!!